Linn Karlsson

Igår, onsdag, var en spännande dag. Jag körde för första gången matrundan helt själv. Kändes riktigt bra! Precis innan lunch skulle vi ge två hästar varsin. Men i den hagen de går i är det en liten häst som alltid drar iväg och får med sig alla! Vi bestämde därför att om någon mot förmodan får tag på henne skulle vi byta hage på henne till en där vi förhoppningsvis skulle få tag på henne lättare.
Höstarna sprang bara ifrån mig och Abbie så vi fick hjälp av en av männen som är här varannan dag och jobbar. Han ville ge det ett försök att fånga den lilla hästen. Vilket efter mycket om och men resulterade i kaos och hon ramlade över staketet. Tur i oturen hamnade hon i rätt hage och fick bara några enkla rivsår.
Jag och Abbie var helt skakiga efter allt drama!

Efter lunchen tog de in två ston som närmar sig att föla. Ibland syr man igen vaginan på stona för att förhindra att smutta och bakterier kommer in och det kan hjälpa stoet att behålla graviditeten ibland. Men när det är dags att föla måste man klippa upp det man sytt igen så att fölet har plats att komma ut och inte förstör allt för mycket. Dessa två som kom in på eftermiddagen var båda igensydda. Så igår fick jag lära mig och testa själv hur man klipper upp en igensydd vagina på en häst. Blandade känslor. Det gjorde ont i hela magen på mig själv, men samtidigt är det häftigt och intressant!

Häromdagen tänkte jag att nu börjar jag äntligen stadga mig och komma in ingen vardag. Då lär det inte hända så mycket mer nu, mest vardagliga saker. Vi får väll se.

Igår blåste det upp och vi har ett riktigt oväder som är påväg in. Jag gick och la mig och tänkte att snart lyfter hela stugan! Somnade och vaknade någon vid 2 tiden av allt oväder. Försökte somna om men plötsligt brakar det till så in i helvete och hela stugan skakar! Jag sitter käpprätt upp i sängen! Vafan var det?!? Det lät som att något ramlade på talet. Jag har nu världens adrenalinpådrag, tänder ficklampan vid sängen och ser att allt i rummet är på plats o h ser ut som det ska. Sedan tittar jag upp och i ena hörnet är det nu ett hål i taket. Jag är klarvaken! Vad kommer komma ut ur det där hålet nu? Det tog mig 1-2 timmar innan jag hade slappnar av igen och kunde somna om. Inte för att jag var allt för rädd utan mest för att jag bara inte var trött längre. Inte så konstigt när jag precis blivit så rädd att jag nästan skitit på mig.

Vaknade 5 min innan klockan ringde. Jag gick upp och såg att hålet inte bara var sprucket innertak utan också ett hål igenom hela väggen. Jag kunde kika ut.
Vid frukosten ringde mamma, pappa och Felix och sjöng för mig. 10 i 8 knackade Neville på och gav mig blommor. Jag berättade om hålet men pratade fortfarande med familjen så vi fortsatte inte den konversationen så länge. Men efter ett tag hör jag honom ropa och jag öppnar dörren.
"Linn did you hear something last night"
"Yes i did, I almost shit my pants!"
"Do you know what it is?"
"No I haven't had a look but I can imagine that it is a tree."
"How did you know that?"
"Well I can see it through my hole in my walk!"
Och han bara skrattade. När jag kom ut fick jag se trädet som låg emot stugan och det förklarade så himla mycket. Det kunde ha blivit värre än vad det faktiskt är.

På foderrundan blev vi överraskade med ett nyfött föl i en hage vi inte hade förväntat oss. Hon hade fölat tidigare än väntat. Men fölet såg fint ut. Hela bäcken är full med vatten och det är så blött i alla hagar! Sedan ringde Paki (han jobbar här varannan dag) till och sjöng för mig.
När vi förberedde inför veterinären och hämtade hästar gick jag förbi stallet för att jag inte kunde gå genom hagen då den är översvämmad. Hörde larmet som går när en häst lägger sig ner för att föla. Så mitt på ljusa dagen fick vi se ett föl komma till världen!
Sedan fick vi fortsätta. Då blev en häst så stissig när vi tog två av hennes vänner så hon kastade sig ut i bäcken som skiljer två hagar åt. Bäcken var mycket djupare än vanligt. Hon fick med sig en av de andra hästarna och de syntes knappt!
När jag kom in för lunch stod det en tårta till mig på köksbordet. Då hade jag också försökt mig på att baka en kladdkaka igår. Det gick sådär den var typ stenhård! Fick knappt ut den ur formen. Tårtan jag fick var mycket bättre!

Eftermiddagen flöt på bra, vi röjde en del av det som blåsten dragit ner. Än är det inte över så vi får se hur det blir framöver. Går det inte att sova i stugan får jag gå in och lägga mig på soffan.

Min födelsedag har varit riktigt bra. Över förväntan! Hade inte väntat mig så mycket uppvaktning från alla här! Men de är riktigt snälla!
Kram, Linn!

P.s. Pga av vädret är internetet dåligt så jag får inte upp fler bilder än såhär.